Ett samhälle som inte glider isär…


Efter en lång lågkonjunktur som vi nu hoppas se slutet på, är det alltid en relevant oro,  har stora grupper i samhället fått det tufft ekonomiskt, har fattigdom fått spridning. Hur ser det då ut i Sverige idag.  Andelen fattiga i reella tal har minskat i Sverige sedan år 2003 då 3 % av befolkningen var fattiga. År 2012 tillhör bara 1,3 %  gruppen fattiga.

Det är glädjande att befolkningen i norra Sverige som år 2012 levde på ”mycket låg materiell standard” är klart lägre än i övriga Sverige – mindre än 1 procent. (Norra Sverige definieras här som Norrland plus Värmland, Dalarna och Gävleborg). Det är problematiskt när det skrivs och debatteras om ett samhällsproblem som påstås vara stort och växande och sedan ser verkligheten annorlunda ut.

Många kanske tror att ”jo jag har det bra, men många har fått det sämre än tidigare” när de läser debattsidorna. Istället bör man lita mera på sin egen erfarenhet av hur samhället ser ut, att den egna analysen faktiskt stämmer. Detta visar sig att det inte alltid är de rätta samhällsproblemen som diskuteras i olika media. Sverige håller inte på att glida isär ekonomiskt, tvärtom har det blivit bättre sedan  år 2003…

Media: DN

Nu är det valår-skrämselpropagandan är här…


Nu börjar det märkas att det är valår, nåja det har märkts sedan i höstas. Fram kommer det gamla ”partytricket” skrämselpropagandan. Nu senast vill man från socialdemokratiskt håll få det att framstå som om vårt medlemskap i EU och den fria öppna marknad inom europa det leder till, skapar lönedumpning i Sverige. Det är inte så det ser ut, Sverige är ett av de få länder där reallönerna faktiskt ökat, även under den långa lågkonjuktur vi befinner oss i sedan 2008. Det finns en löneskillnad mellan svensk och utländsk arbetskraft, men den är inte större än löneskillnaderna inom Sverige.

Att se EU som en fara istället för en möjlighet är trist och verklighetsfrånvänt. Den stora konkurrensen som vi alla utsätts för och som också är anledningen till att fattigdomen i världen sjunker är global. Vi måste alla konkurrera med hela världen idag och därför är byggandet av en stor och fri eruopeisk marknad så viktig. Tvärtom så leder den stora europeiska marknaden till att vi alla bättre kan konkurrera med resten av världen.

Media:Aftonbladet

Tidigare doldes misären bakom murar och staket, artikel i NA 17/1


Tiggeridebatten har varit mycket aktuell i Örebro och länet de senaste månaderna, att fattiga människor tigger samtidigt som andra ägnar sig åt att handla julklappar och handla på mellandagsrea är något som inte känns bra för någon empatisk människa.
I oktober 2013 hade jag tillsammans med några kolleger i riksdagen möjlighet att göra en studieresa till Rumänien, som är hemland för många av dem som frågar efter gåvor på våra gator i Sverige. Rumänien har gjort en enorm resa från kommunistdiktatur under Nicolae Ceausescu till dagens demokrati med allmänna val och marknadsekonomi. De allra flesta människor har fått det mycket bättre ekonomiskt i Rumänien, samtidigt som samhället blivit mera öppet och därmed syns det som inte fungerar mycket tydligare. Misären som fanns under kommunisttiden var väl dold bakom murar och staket, men det fanns också ett system där man fick ekonomiskt stöd, men det fanns inte någon långsiktig lösning på utanförskapet. Det tar också tid att bygga upp ett väl fungerande välfärdssamhälle efter svåra tider av kommunistisk diktatur.
Många människor hade tidigare ingen möjlighet att bosätta sig fast någonstans utan tvingades till ett liv på resande fot. Det fanns förbud mot ägande av egen mark och det fanns slaveri mycket längre här än någon annanstans i Europa. Det innebar att man inte vare sig fick tillgång till skolgång för barn eller fasta arbeten för den vuxna befolkningen.

I dag arbetar man från regeringen aktivt både med att skapa stabila samhällen och med att barn ska gå i skolan (den allmänna skolan är också öppen för alla) och de vuxna ska gå till jobbet. Detta var också ett av de krav Rumänien hade på sig redan då man gick med i EU, man får inte lämna delar av befolkningen utanför.

Ett stort dilemma är dock att lågkonjunkturen har slagit enormt hårt mot många länder i EU och inte minst mot Rumänien. Många rumäner har tidigare försörjt sig genom att ta enklare jobb i södra Europa som Italien och Spanien under turistsäsongen. När dessa länder nu under lågkonjunkturen också har det svårt ekonomiskt kommer man i stället till Sverige för att tigga. Att ge pengar till tiggare kan synas som en god gärning men det löser inget av de underliggande problemen.

Rumänien behöver bättre utbilda hela sin befolkning så att man kan försörja sig. Barn behöver går i skola och man måste satsa på ett samhällsklimat som gör att människor kommer till sin rätt i sitt samhälle och får arbete.

Mycket är dock på gång i Rumänien, vi fick en rapport om att fler barn går i skolan även om avhoppen fortfarande är ett problem. Det är viktigt att man inte i förtid hoppar av skolan för att vara med och bidra till familjeförsörjningen utan fortsätter tills utbildningen är klar. Vidare arbetar man med en form av mentorskap där de som lyckats utbilda sig och komma i arbete och som kommer från fattiga familjer är förebilder för barn och ungdomar. Många projekt pågår med delfinansiering med pengar från en mängd olika EU-fonder, som Sverige är nettobidragsgivare till. Vi bidrar via dessa fonder till att bra utveckling kommer på plats där den behövs.

Fattigdom som finns i EU blir tydlig då människor rör sig fritt inom EU, men EU och den utvecklingskraft och de resurser som finns inom EU bidrar också till att minska fattigdomen. Fler och fler får det bättre genom att flera länder får vara med i den stora gemenskapen av handel med varor och tjänster mellan länderna, det ger arbete och försörjning.

Genom att besöka delar av EU som fortfarande har det fattigt och genom dialog med landets styrande om vad man gör åt problemet, ökar vi också trycket på att man arbetar med de problem som hindrar människor från att kunna försörja sig på hemmaplan.

Jag är därför väldigt glad att en av Rumäniens ministrar nu gått ut i Sveriges Radio med att man kommer att prioritera arbetet med att förbättra romernas villkor i Rumänien, det visar att de tar problemet på allvar och politiska påtryckningar har effekt.

LOTTA OLSSON
Riksdagsledamot (M)
Örebro län

Studieresa till Rumänien, Moldavien och Transnistrien; del 1


Som riksdagsledamot har jag haft möjligheten att tillsammans med tre andra moderater göra en studieresa till Rumänien, Moldavien och den region som utropat sig till egen republik, Transnistrien.  Resan var från 6 – 12 oktober. Syftet har varit att lära oss mera om denna del av Europa och hur EU-medlen används för att bekämpa fattigdom. Vidare hur de mänsklig rättigheterna och demokratin utvecklas. Vi har via vår Ambassad i Bukarest haft ett bra program.

Vi börjar med att på den svenska ambassaden träffa vår ambassadör i Bukarest Anders Bengtcénsom hade bjudit in statssekreteraren Codrin Scutaru och andra representanter för det rumänska arbetsmarknadsministeriet, samt representanter för olika organisationer som arbetar med den romska frågan. Man arbetar i många olika projekt de flesta finansierade till största del med EU-medel för att öka integrationen av dem som inte finns med på arbetsmarknaden, många av dem romer. Statssekreteraren är här processledare. Jobbfrågan är central, jobb är nyckeln till att människor integreras i samhället och att människor blir bofasta får bättre hälsa och ekonomi och att barnen går i skola. Många romer har historiskt inte haft varken jobb eller bostad och levt i fattigdom, vilket inneburit att man flyttat runt för att försörja sig.

Rom1

Många gånger har tiggeri varit en del av försörjningen,  något som är förbjudet enligt lag i Rumänien. Övriga Europa har då varit en marknad för tiggeri för de fattiga. Man har utvecklat en kultur av att flytta pga att det varit den enda chansen till försörjning. Därför har romerna historiskt inte heller gått i skolan och därmed har utbildningsnivån varit låg och jobben nästan omöjliga att få. Dessutom har det varit svårt att motivera människor till annat om tiggeri varit lönsamt, därför försöker man i Rumänien utbilda människor för att skapa en möjlighet för människor att vara bofasta.. Man arbetar mycket med att skapa reformer på samma sätt som Sverige för att skapa en arbetslinje. Med arbete, utbildning och hälsa.

Världsbanken har ett projekt från 2011 där man gett medel för att romer ska komma i jobb. Romerna utgör ca 10 % av befolkningen i Rumänien (ca 2 miljoner personer). Det finns även EU-projekt på gång sedan jan 2013. Man arbetar med projekten utifrån en arbetslinje, att flera av romerna integreras i det rumänska samhället skulle leda till mycket gott för det rumänska samhället. Projekten kommer inom några år göra skillnad, men som alla stora förändringar kommer det att ta lite tid.

För dem som är mest utsatta behandlar frågan med omedelbar krishanteringsstatus. 2011 införde man en strategi för frågan med prioritet för de fattigaste av de fattiga. Projekten får bara pengar efter att man visat effekt. I Rumänien registreras inte människor som rumäner, romer eller annan tillhörighet, så stödet för fattiga är inte speciellt adresserat för romer eftersom det skulle vara diskriminerande.

Man har för de fattigaste som ofta inte skickat sina barn till skolan pga ekonomiska skäl gett ekonomiskt stöd. Familjerna får 10 Euro per månad för varje barn som går till skolan, det har lett till att många barn nu går i skolan, ersättningen finns sedan 2010.

Att arbeta med arbetslinje behövs, Rumänien har 7% arbetslöshet men siffran är svår att utvärdera eftersom många arbetar utomlands och den svarta marknaden är stor. Den stora svarta marknaden är dessutom ett stort problem eftersom statens inkomster därmed blir mindre. Staten är den enda nivån som tar in skatt som man sedan skickar till de olika regionerna.

Rumänien arbetar med att ta fram en ny socialförsäkringslag. Pensionssystemet i Rumänien ger pensionären 45% av lönen och pensionsåldern är 65 år, det finns dessutom en form av minimipension för dem som haft ett arbete. För kvinnor är det dock mera osäkert, de flesta kvinnorna i pensionsåldern idag, har inte förvärvsarbetat och får då ingen pension, dör maken får kvinnan ingen pension alls. Många av de arbeten som finns i Rumänien har också varit fysiskt tunga, många ät fysiskt slut redan före pensioneringen.

Media:SvD; SvD2

Fattigdomsbekämpning i Rumänien


Besöker Rumänien och Bukarest, med speciellt fokus på hur man arbetar med fattigdomsbekämpning. Rumänien hade redan innan nuvarande lågkonjunktur en befolkning där många lever i fattigdom, trots medlemskapet i EU.  Den senaste lågkonjunkturen har gjort det ändå tuffare för många att hitta arbete och socialförsäkringssystemet i Rumänien är mycket sparsamt. De fattigaste har ca 10 Euro i månaden i stöd och prisnivån är inte mycket lägre än i Sverige.

Trots att många familjer håller ihop ekonomiskt är det svårt, i vissa områden är arbetslösheten så hög som 95%. Flera miljoner rumäner arbetar utomlands och många sänder hem pengar. Men då hela EU har hög arbetslöshet är det inte helt enkelt att hitta jobb även man tar vilket jobb som helst och jobbar utomlands.

Livsituationen är svår för många, det finns människor som lever fattigt utan tillgång till varken rinnande vatten, el eller värme i bostäderna. Dessutom är Rumänien ett kallt land på vintern, ned mot minus 20 grader.De sanitära förhållandena är svåra och många tappar motivation för att ens skicka barnen till skola. Utbildning är annars den viktigast faktorn att förändra. Många har svårt att få jobb med den låga utbildningsnivå man har, de enkla jobben finns inte i tillräckligt hög grad i Rumänien.

Samtidigt är barnen och barnens utbildning det absolut viktigaste. Rumänien har förlorat många av de yngre medborgarna beroende på att man flyttar utomlands. De unga som växer upp i Rumänien idag är därför extra viktiga, de behövs i framtiden då demografin gör att unga blir en bristvara. Man borde se barn och ungas uppväxtförhållanden som en viktig investering istället för en kostnad.
Media: DN; DN2

Afrika är så mycket…


Rapporterna från den Afrikanska kontnenten är ofta negativa. Självklart är det viktigt att göra världen uppmärksam på svältkatastrofen på Afrikas Horn och demokratiprocessen som pågår , den arabiska våren. Men allt positivt som pågår på den afrikanska kontinenten glöms ofta bort.

Afrika har inte varit orsaken till den världsomfattande lågkonjukturen, inte heller varit boven i dramat omkring klimatförändringarna. Afrika är stort, här finns allt från inbördeskrig, torka och svältkatastrofer på Afrikas Horn till utveckling, växande ekonomi och en befolkning som i flera länder får det allt bättre. 

På många platser i Afrika har nästan alla mobiltelefon, detta utan att man först haft fast telefoni, utvecklingen kan helt enkelt hoppat direkt till den mobila kommunikationen. Det innebär att samhället på många platser nu utvecklas i snabb takt vilket leder till bättre ekonomi för befolkningen.

Det viktiga för den afrikanska kontinenten är nu att få vara med och handla med andra delar av världen. Det kommer att leda till mera inkomster och rätt förvaltat också till att utrota fattigdom.

Press: DN; DI; SvD

Bloggar; Ulrik Nilsson; Pophöger

Tillvåxt är inte problemet…


Mycket av de politiska diskussionerna bygger på myter, en sådan myt är att ekonomisk tillväxt är orsaken till miljöförsöring och svält. Tvärtom har världens ekonomiska tillväxt har inneburit att andelen svältande människor i världen konstant sjunker. Möjligheterna med den ekonomiska tillväxten är stora, rätt hanterat innebär ekonomisk tillväxt att vi både kan vara miljövänliga, spara på jordens resurser och utrota fattigdomen.

Att stoppa den ekonomiska tillväxten innebär att alla de länder som tvingas till fattidom idag, inte får möjlighet att utveckla vare sig sin matförsörjning, sitt miljöarbete eller möjlighet att nå mera kunskap genom att alla barn får möjlighet att gå i skolan. Att tro att ett stopp av den ekonomiska tillväxten är nyckeln till ett mer resurssnål och miljövänlig värld är naivt och cyniskt mot alla de människor som inte fått möjlighet att lämna fattigdomssamhället.

Vi har möjlighet att genom frihandel och miljööverenskommelser, bli både mera klimat och miljömedvetna och rädda om våra naturresurer över hela världen. Bara genom ekonomisk tillväxt är detta möjligt, ekonomisk tillväxt som används klokt. Klok tillväxt är att satsa på ökad kunskap och skolgång, miljövänlig teknik och recykling. Att tro att den utvecklingen kommer att f0rtsätta utan ekonomisk tillväxt är naiv. Ekonomisk tillväxt är möjligheten inte problemet.

Press: DN; SvD

Myten om fattigdomen


Hur ser det ut i Sverige efter alla skattesänkningar som regeringen genomfört sedan valet 2006, blir vi fattigare eller blir vi rikare. Sverige har fortfarande den näst jämnaste inkomstfördelningen i EU, skillnaderna har ökat något från mitten av 1980-talet men från en historiskt låg nivå.

Att inkomstskillnaderna ökat något innebär inte automatiskt att fattigdomen ökar eller som vissa i oppositionen vill påstå att barnfattigdomen ökar (Eva-Lena Jansson i NA idag). Barnfattigdomen har enligt Rädda barnen halverats sedan 1997 och ligger nu på 11,0 %. Det är en halv procent högre än 2010 då barnfattigdomen var den lägsta i Sverige någonsin. Det är tyvärr inte så det låter när socialdemokraterna tar till orda.

Att det överhuvudet taget finns barnfattigdom är något som vi måste med näbbar och klor bekämpa. Det bästa vi kan göra för att sprida rikedom är då att så många som möjligt utifrån förmåga får möjlighet att arbeta. Det är just skillnaden mellan att ha ett arbete och att inte ha ett som gör ekonomisk skillnad. Det har inte varit en lägre barnfattigdom under det höga skattetryckets glansdagar, det är en myt.

Den enda långsiktiga vägen till en ökad levnadsstandard för alla barn och för alla vuxna är att fortsätta förbättra utbildningssystemen så att flera når en bra utbildningsnivå, vilket ger möjlighet till arbete och egenförsörjning.

Ett lögre skattetryck på arbete gör att även låglönefamiljer kan komma över fattigdomsgränsen, en viktig reform.

Press: Aftonbladet; SvD; SvD2; Svd3 ; SvD4;SvD5; DN

Blogg; Lars Björndahl; Röda Berget

Fattiga barn-viktigt problemområde…


Barnfattigdom är alltid ett samhällsproblem, så länge den överhuvudet taget finns. Att uppväxtvillkoren ser olika ut är något vi alltid kommer att leva med, men barnfattigdomen måste motverkas. Sverige hade sin lägsta nivå någonsin av barnfattigdom 2007, då räknades 10,9 % av alla barn i Sverige leva i fattigdom.

Den siffran har som Rädda Barnen påvisar 2008 ökat till 11,5%. En trist förändring av den nedåtgående trend i barnfattigdom som funnits sedan 1997. Det året 1997 var det hela 22,3% av barnen i Sverige som räknades som fattiga.

Barnfattigdomen ser olika ut i olika kommuner i landet, men varierar också mellan olika kommundelar. Det är stora skillnader mellan barn som lever med båda sina föräldrar och barn som lever med ensamstående förälder. Om föräldrarna arbetar eller inte är också en viktig faktor för andelen fattiga barn.

Att ha möjligheten att arbeta och att ha ett jobb det går att försörja sig på är viktigt för alla föräldrar. Att sträva mot en arbetsmarknad som möjliggör jobb till alla och att det går att försörja sig på lönen är en bra motvikt mot barnfattigdom. den negativa trenden sista året hoppas jag ska brytas, när vi får nästa års siffror. Den positiva trend vi haft ska förhoppningsvis fortsätta.

Vi får aldrig låtsas atrt tro att vi löser barnfattigdom via enbart bidrag, även om detr alltid kommer att finnas de som behöver bidrag för att trygga sin försörjning. En föräldrageneration med arbete är det säkraste sättet att förebygga barnfattigdomen.

Blogg: Kent Persson; Edvin Ala(m); Jinge; Moderaterna; Katarina Brännström

Press: Rädda Barnen; Expressen; DN; SvD; Aftonbladet; Expressen;SvD

Fattigdomsbekämpning…..


DN-Debatt  tar socialdemokratiska Lena Sommestad till orda att statsminister Fredrik Reinfeldt  kraftfullt verkat för en förändring av definition för fattigdom. Definitionen har varit att den del av befolkningen som har mindre än 60 % av medianinkomsten i ett land är fattig. Vilket automatiskt innebär att alla länder i princip skulle kunna ha samma procent fattiga, Nigeria exempelvis skulle kunna ha samma procent fattiga som Sverige, med all respekt för Lena Sommestad så framstår det som en konstig logik för mig.

Att ett samhälle mår bra av att hålla ihop socialt och ekonomiskt håller jag med om, men hur man gör politik av den visionen har vi helt olika syn på. Att oavsett om ett land totalt får det bättre ekonomiskt eller inte ändå ha samma andel fattiga om inte alla tjänar nästan lika mycket är för mig en konstig samhällssyn.

Den kan också vara direkt fattigdomsfrämjande eftersom långa studietider exempelvis kan leda till en lägre livslön.  Om det inte finns några ekonomiska incitament för långa studietider kan det på sikt innebära stagnation av hela ekonomin som leder till ökad fattigdom…. Vidare är det viktigt för alla, att de personer som har pengar finns kvar här och investerar och bidrar till utveckling….

Blogg: Ekonomistas

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.