You are currently browsing the category archive for the ‘Fattigdom’ category.
Rapporterna från den Afrikanska kontnenten är ofta negativa. Självklart är det viktigt att göra världen uppmärksam på svältkatastrofen på Afrikas Horn och demokratiprocessen som pågår , den arabiska våren. Men allt positivt som pågår på den afrikanska kontinenten glöms ofta bort.
Afrika har inte varit orsaken till den världsomfattande lågkonjukturen, inte heller varit boven i dramat omkring klimatförändringarna. Afrika är stort, här finns allt från inbördeskrig, torka och svältkatastrofer på Afrikas Horn till utveckling, växande ekonomi och en befolkning som i flera länder får det allt bättre.
På många platser i Afrika har nästan alla mobiltelefon, detta utan att man först haft fast telefoni, utvecklingen kan helt enkelt hoppat direkt till den mobila kommunikationen. Det innebär att samhället på många platser nu utvecklas i snabb takt vilket leder till bättre ekonomi för befolkningen.
Det viktiga för den afrikanska kontinenten är nu att få vara med och handla med andra delar av världen. Det kommer att leda till mera inkomster och rätt förvaltat också till att utrota fattigdom.
Bloggar; Ulrik Nilsson; Pophöger
Mycket av de politiska diskussionerna bygger på myter, en sådan myt är att ekonomisk tillväxt är orsaken till miljöförsöring och svält. Tvärtom har världens ekonomiska tillväxt har inneburit att andelen svältande människor i världen konstant sjunker. Möjligheterna med den ekonomiska tillväxten är stora, rätt hanterat innebär ekonomisk tillväxt att vi både kan vara miljövänliga, spara på jordens resurser och utrota fattigdomen.
Att stoppa den ekonomiska tillväxten innebär att alla de länder som tvingas till fattidom idag, inte får möjlighet att utveckla vare sig sin matförsörjning, sitt miljöarbete eller möjlighet att nå mera kunskap genom att alla barn får möjlighet att gå i skolan. Att tro att ett stopp av den ekonomiska tillväxten är nyckeln till ett mer resurssnål och miljövänlig värld är naivt och cyniskt mot alla de människor som inte fått möjlighet att lämna fattigdomssamhället.
Vi har möjlighet att genom frihandel och miljööverenskommelser, bli både mera klimat och miljömedvetna och rädda om våra naturresurer över hela världen. Bara genom ekonomisk tillväxt är detta möjligt, ekonomisk tillväxt som används klokt. Klok tillväxt är att satsa på ökad kunskap och skolgång, miljövänlig teknik och recykling. Att tro att den utvecklingen kommer att f0rtsätta utan ekonomisk tillväxt är naiv. Ekonomisk tillväxt är möjligheten inte problemet.
Hur ser det ut i Sverige efter alla skattesänkningar som regeringen genomfört sedan valet 2006, blir vi fattigare eller blir vi rikare. Sverige har fortfarande den näst jämnaste inkomstfördelningen i EU, skillnaderna har ökat något från mitten av 1980-talet men från en historiskt låg nivå.
Att inkomstskillnaderna ökat något innebär inte automatiskt att fattigdomen ökar eller som vissa i oppositionen vill påstå att barnfattigdomen ökar (Eva-Lena Jansson i NA idag). Barnfattigdomen har enligt Rädda barnen halverats sedan 1997 och ligger nu på 11,0 %. Det är en halv procent högre än 2010 då barnfattigdomen var den lägsta i Sverige någonsin. Det är tyvärr inte så det låter när socialdemokraterna tar till orda.
Att det överhuvudet taget finns barnfattigdom är något som vi måste med näbbar och klor bekämpa. Det bästa vi kan göra för att sprida rikedom är då att så många som möjligt utifrån förmåga får möjlighet att arbeta. Det är just skillnaden mellan att ha ett arbete och att inte ha ett som gör ekonomisk skillnad. Det har inte varit en lägre barnfattigdom under det höga skattetryckets glansdagar, det är en myt.
Den enda långsiktiga vägen till en ökad levnadsstandard för alla barn och för alla vuxna är att fortsätta förbättra utbildningssystemen så att flera når en bra utbildningsnivå, vilket ger möjlighet till arbete och egenförsörjning.
Ett lögre skattetryck på arbete gör att även låglönefamiljer kan komma över fattigdomsgränsen, en viktig reform.
Press: Aftonbladet; SvD; SvD2; Svd3 ; SvD4;SvD5; DN
Blogg; Lars Björndahl; Röda Berget
På DN-Debatt tar socialdemokratiska Lena Sommestad till orda att statsminister Fredrik Reinfeldt kraftfullt verkat för en förändring av definition för fattigdom. Definitionen har varit att den del av befolkningen som har mindre än 60 % av medianinkomsten i ett land är fattig. Vilket automatiskt innebär att alla länder i princip skulle kunna ha samma procent fattiga, Nigeria exempelvis skulle kunna ha samma procent fattiga som Sverige, med all respekt för Lena Sommestad så framstår det som en konstig logik för mig.
Att ett samhälle mår bra av att hålla ihop socialt och ekonomiskt håller jag med om, men hur man gör politik av den visionen har vi helt olika syn på. Att oavsett om ett land totalt får det bättre ekonomiskt eller inte ändå ha samma andel fattiga om inte alla tjänar nästan lika mycket är för mig en konstig samhällssyn.
Den kan också vara direkt fattigdomsfrämjande eftersom långa studietider exempelvis kan leda till en lägre livslön. Om det inte finns några ekonomiska incitament för långa studietider kan det på sikt innebära stagnation av hela ekonomin som leder till ökad fattigdom…. Vidare är det viktigt för alla, att de personer som har pengar finns kvar här och investerar och bidrar till utveckling….
Blogg: Ekonomistas
Veckans bloggdebatt hos Kent Persson handlar om integration. Segregationen i ett samhälle bottnat till stor del i några olika problem, arbetslöshet och fattigdom. Arbetslöshet och fattigdom är också det som får ett samhälle att hårdna eftersom det ofta leder till brott och kriminalitet vilket gör att klyftorna mellan människor blir större. Att alla så långt det någonsin är möjligt ska ha ett arbete att gå till är viktigt för att hålla ihop ett samhälle, att skapa integration. Ett arbete leder till ett socialt nätverk, självförsörjning och ett rikare liv. Därför är den väg som regeringen pekat ut, arbetslinjen så viktig. Det är också så att när man samtalar med nysvenskar om vad de själva ser som viktigast är just arbete vad man önskar sig. Denna vecka kommer moderaterna i Örebro att gå ut till en massa människor i Vivalla för att samtala om vår politik, jag tror att vi kommer att få prata mycket om just arbete.
Våra arbetsplatser är den arenan där människor från olika bakgrund och människor i olika åldrar träffas och lär känna varandra. Jag har genom åren sett att just dessa möten på arbetsplatser många gånger leder till vänskap mellan personer som annars aldrig skulle träffats eller lärt känna varandra. På en arbetsplats hinnar man lära känna människor djupare och ser inte bara utseende och alla ytliga attribut, det är viktigt för att skaffa sig nya vänner.
En sund integrationspolitik bygger på att människor kommer i arbete. Att ha ett arbete innebär att man kommer över fattigdomsgränsen, vilket innebär att ockå brottsstatistiken kommer att gå ned. Det har varit förnedrande för många nysvenskar att inte få vara med i samhället och finnas med i gemenskapen på våra arbetsplatser och att tvingas leva i fattigdom. Det finns mycket få människor som vill ha passiva bidragsystem istället för ett eget arbete, därför måste vår politik hela tiden vara intälld på att ge kompetens och möjlighet för människor som leder till riktiga jobb. I ett rättvist samhälle ska människor kunna få möjlighet att arbeta inte bara de somvarit bosatta i landet i generationer, i ett rättvist samhälle har alla möjlighet till arbete. Det leder till en bra integration och ett samhälle där vi håller ihop istället för att vara uppdelade i olika grupper.
Press: DN
Bloggar: Liberal i Timrå
