På DN-Debatt  tar socialdemokratiska Lena Sommestad till orda att statsminister Fredrik Reinfeldt  kraftfullt verkat för en förändring av definition för fattigdom. Definitionen har varit att den del av befolkningen som har mindre än 60 % av medianinkomsten i ett land är fattig. Vilket automatiskt innebär att alla länder i princip skulle kunna ha samma procent fattiga, Nigeria exempelvis skulle kunna ha samma procent fattiga som Sverige, med all respekt för Lena Sommestad så framstår det som en konstig logik för mig.

Att ett samhälle mår bra av att hålla ihop socialt och ekonomiskt håller jag med om, men hur man gör politik av den visionen har vi helt olika syn på. Att oavsett om ett land totalt får det bättre ekonomiskt eller inte ändå ha samma andel fattiga om inte alla tjänar nästan lika mycket är för mig en konstig samhällssyn.

Den kan också vara direkt fattigdomsfrämjande eftersom långa studietider exempelvis kan leda till en lägre livslön.  Om det inte finns några ekonomiska incitament för långa studietider kan det på sikt innebära stagnation av hela ekonomin som leder till ökad fattigdom…. Vidare är det viktigt för alla, att de personer som har pengar finns kvar här och investerar och bidrar till utveckling….

Blogg: Ekonomistas